Hur ska man göra om ingen vill lyssna?

en lördag för några veckor sedan attackerades demokratin i Umeå. En liten skara från Svenska
motståndsrörelsen slogs med polis och störde två separata demokratiska
möten. De går rykten om att de kastade tårgas. De slogs med sina fanor,
tog stryptag på förbipasserande och skrek slagord. Två greps och
"knivliknande föremål" beslagtogs. Hundratals umeåbor reagerade direkt
och skrek tillbaka. En omedelbar talkör ropade "Inga nazister på våra
gator". I riksmedia slogs det upp med en viss måttlighet. På Expressens
nätsida kan man hitta tre olika notiser. På Aftonbladet en enda. Även DN
skriver en artikel. Nazisterna får en rimlig
bevakning av sin våldsamma aktion.

Omedelbart startar ett event på facebook. "Umeåbor mot nazism". På
måndag blir det manifestation mot främlingsfientligheten. 3758 personer
anmäler att de ska komma. Ofattbart och osannolikt. Det kan bli den
största demonstrationen någonsin i Umeå!

Måndagen kommer och rådhustorget fylls av människor och av kärlek. Ingen
sa det - men generellt var stämningen "Sluta med dom där dumheterna och
kom in i värmen, så ska ni få mjölk och bulla!" Alla är välkomna i Umeå.
Även de våldsverkare som var här i lördags. "Det är era åsikter som inte
är välkommna!"sa en moderat riksdagsledamot som talade. En tidigare
invandringsminister talade, så även lokalpolitiker och alldeles okända
vanliga människor. Partipolitiken var helt frånvarande. Visst fanns det
en hel del ilska riktat mot nazisterna. Men starkast var ändå känslan av
sammanhållning mot de onda krafterna. Hur många kom? Jag vet inte
säkert. De mest modesta uppskattningarna säger runt 2000. Andra säger
mellan 3 och 4 000. En massiv uppslutning av goda krafter som
mobiliserats på bara två dagar. "Faith in humaity restored" som den
kända memen säger.

Då kan man givetvis vänta sig att det glada budskapet ska sprida sig
runt landet. Tusentals människor gjorde något gott som en reaktion på
att ett 20-tal vilsna nazister gjorde något ont. Men riksmedia visar
inget som helst intresse. Inte ett ord i någon av de rikstäckande
tidningarna. Knappt ett ord på antirasistiska bloggar eller
antirasistiska facebook-grupper.

En anledning att bli grinig över detta är att man i Umeå gjorde något
fantastiskt och alla borde förstå det. Men det är inte det jag vill att
du ska se. Samtidigt som detta pågick så delade mina facebookvänner
andra artiklar från riksmedia. Artiklar om rumpschocker och ensamma
våldsverkare. Artiklar om det spektakulära, avvikande och onda. Artiklar
som ska göra dig rädd och angelägen om att få mer information så att du
kan skydda dig mot galningar, fyllon och främlingar.

I Husby finns många krafter som arbetat för att skapa en bättre framtid
för ungdomarna. Föreningar, poliser och socialarbetare som gör ett
storslaget arbete. Det händer många positiva saker där. Samtidigt
demonteras vår välfärd, segregeringen ökar och livet blir svårare i
Husby likväl som på många andra platser. Hur ska vi få någon att
beskriva dessa problem? Ungdomarna i förorterna vet och nazisterna vet.
De har drillats av kvällspressen och andra medier. Om du vill bli
uppmärksammad så ska du använda våld och skadegörelse. Det spelar ingen
roll om Aftonbladets reportrar betalade folk i Husby för att tända på
bilar eller inte. Genom att inte tillåta någon annan form av
problemformulering, än våld och skadegörelse, så är de medskyldiga ändå.
De är medskyldiga till alla situationer där våld och skadegörelse
används för att få uppmärksamhet, så länge de inte intresserar sig för
motkrafterna.

Jag är inte orolig för att Umeå inte får synas tillräckligt. Jag är
orolig för att en ensidig bild av rädsla och hat, skapar mer rädsla och
hat.

Jag hoppas på en medial framtid som inte bara beskriver det spektakulära
eller avvikande, där jag inte måste slå någon på käften för att någon
ska se mig och mina problem, där de goda krafterna får synas, där 20
huliganer inte får mer medial uppmärksamhet än de tusentals som samlas
för att protestera mot huliganerna.

Vad är en ekonomisk kris (inte)?

En finanskris kommer sig av att finansinstitut spelar Svarte Petter med skuldbrev. Den sista som sitter med ett Grekiskt eller Spanskt skuldbrev förlorar. De som satsat på att Spanien eller Grekland inte klarar sin ekonomi, blir vinnare. Det har ingenting att göra med att greker eller spanjorer jobbar för lite eller går i pension för tidigt. En ekonomisk kris är inte en brist på råvaror eller arbetskraft. Det är en förtroendekris.

Jag har hört flera exemel på grekiska ungdomar som flyttar ut på landet och producerar det de själva behöver och lite för byteshandel. Om finanssystemen inte tror på Grekland så är det väl inte mer än rätt att det finns greker som slutat tro på finanssystemen. Det betyder även att de har slutat tro på att kapitalisterna ska bygga upp sina industrier igen. Varför sitta och vänta på att få ett arbete i ett system som bara fortsätter att cementera de strukturer som redan satt oss i skiten. En varvsindustri kan drabbas av finanskris. Ditt hönshus och din tomatodling gör det inte.