Hur ska vi ha råd?

Låt mig först reflektera lite över vår skattebas. Skatt är något nödvändigt och gott. Att beskatta miljöbelastning upplever jag som feltänkt. Skatt bör inte vara en bestraffning. Det innebär dessutom att arbete blir bestraffat med skatt. Vi blir beroende av miljöförstöring och arbete för att försörja det gemensamma. För att få en tillväxt som överskrider inflationen så måste vi dessutom arbeta mer. Bolagsskatten sänks och ackumulerat kapital beskattas inte. Om beskattning av arbete blir den primära inkomstkällan för staten så måste vi alltså öka den inkomsten, mer än inflationen, för att den gemensamma sektorn ska ha samma tillväxt som omvärlden. 
För mig blir den enda rimliga slutsatsen att vi måste hitta en annan skattebas för att den gemensamma sektorn ska kunna utvecklas. Jag tror inte att vi måste sluta låna. Just nu lånar Sverige till en ränta som är lägre än inflationen. Men målet för vår regering är att minska våra skulder. Lägger vi om Sveriges lån till dagens ränta så kan vi till och med tjäna pengar på våra skulder. En annan form av skulder är de som uppstår när vår regering vägra betala för att bibehålla vår infrastruktur. Byggnader, järnvägar och vägar förfaller för att Alliansen inte tycker om offentliga utgifter. Men det betyder inte att kostnaderna upphör. Vi flyttar dom bara framför oss. Vi lämnar inte skulder till våra barn. Vi lånar från våra barn genom att låta värdet i de gemensamma ägodelarna sjunka i värde. Att låna nu för att se till att våra gemensamma ägodelar behåller, eller ökar, sitt värde, är att spara pengar åt kommande generationer. 

Land och råvaror verkar för mig som en bra skattebas. Först och främst upplever många att vi alla har en del i att besluta om all mark. Redan nu kan våra beslutande organ inskränka äganderätten till råvaror. Nationalparker, naturreservat, mineralbrytning och andra intressen kan göra inskränkningar som ett resultat av att gemensamma intressen ibland väger tyngre än äganderätten. Det finns en del av äganderätten som tillhör det gemensammas intresse. Uttag av råvaror eller nyttjande av mark är ett nyttjande av allas vår rätt till ren luft, rent vatten och en levande miljö. Även betade marker skapar en ny biotop. Allt nyttjande av mark påverkar den miljö vi alla ska leva i. Att beskatta på detta vis är inte en straffskatt. Det är att betala för att man få utnyttja den del av ägandet som är ett gemensamt intresse. En stor del av äganderätten tillhör den som äger marken för den del som är gemensam ska man betala "hyra". Om du plockar ut skog ska den beskattas, om markerna betas ska även det beskattas och om man väljer att starta en gruva så ska det beskattas ordentligt. 
Om skattebasen inte är arbete. Så är inte arbete nödvändigt för att man ska ses som en samhällsnyttig medborgare. En landskatt möjliggör alltså medborgarlön på ett annat sätt än en skattebas som grundar sig på arbete. 

Visst låter det omöjligt och närmast utopiskt. Men det fungerar i, bland annat, Saudiarabien. Norge tar ut stora skatter på sina oljefyndigheter, som läggs i gemensamma pensionsfonder.