För inte så länge sedan var jag i Glasgow för att lära mig mer om hur man hanterar arbetslösa och utförsäkrade där. Det där med utförsäkrade fick gå bort. I Skottland förstod man nämligen inte vad sjuka har på arbetsmarknaden att göra. De berättade däremot att det inte var helt ovanligt att man varit arbetslös i tre generationer. Glasgow har gått från skitig industristad till att marknadsföra sin shopping och besöksnäring. I skitiga höghus sitter industriarbetarnas barnbarn och väntar på att varvsindustrin ska ta fart igen. De bästa de kan hoppas på är frivilligarbete. Om du ska hoppas på en anställning så måste du ha ett CV. Om du ska få något på ditt CV, så måste du ägna dig åt ideellt arbete.
Det är något paralyserande i den modell som bara har byggts upp på några få generationer. Tänk dig en fabriksarbetare som producerar våffelmix. Med sin lön köper industriarbetaren grillad kyckling och en kudde. Om industriarbetaren inte får jobba med att göra våffelmix, så kan den inte köpa sin grillade kyckling och inte heller någon kudde. Föreställ dig följande...För att göra våffelmix får industriarbetaren 500 pengar per ton. råvarorna kostar 100 pengar per ton och allt säljs för 2000 pengar per ton. Den som äger våffelmixfabriken får 1400 pengar per ton. Samma sak sker på fabriken för kuddar och grillade kycklingar. För att köpa en timme kuddtillverkning måste vår våffelmixtillverkande industriarbetare jobba många fler timmar för att få en lön som räcker till vinst även för kuddfabrikören. Samma sak gäller om de som jobbar med att tillverka kuddar och grillad kyckling vill köpa våffelmix. Så en dag drabbas alla tre branscherna av den omfattande ekonomiska krisen och våra industriarbetande vänner blir arbetslösa. De frågor som dyker upp är "Vad ska jag nu göra om dagarna?" "Hur ska jag kunna köpa det min familj behöver?" "Vilket värde har jag om ingen behöver det jag kan göra?"
Min morfar var ofta arbetslös. Han hade ingen anställning. I några år hade han en butik. Några kor, en gris och några höns kunde räcka för försörjningen. Om han behövde våfflor så hämtade han ägg i hönsgården, utan att behöva producera något mervärde till ägaren. Om han ville äta grillad kyckling så nackade han en av sina egna. Han behövde inte nacka tre till för att fylla fabrikörens plånbok. Sen tog han dunet från sin kyckling och stoppade sig en kudde. Om han behövde mjöl till sina våfflor så kunde han ge grannen en kudde mot en påse mjöl. Det är något mycket samhällsomstörtande i att "göra själv". Hela vår samhällsmodell bygger på att vi ska betala andra för att göra saker åt oss. När morfar bytte ägg mot mjöl så blev staten utan moms och inte heller fick de in någon inkomstskatt för mjölnarens arbete. Dessutom blir de inflytelserika ägarna av våffelmixfabrikerna inte rikare. Att vi håller oss till de fördefinierade grupperna arbetare, arbetslös och ägare är viktigt för att vårt samhällsmaskineri ska fungera. Är det då ett bra samhällsmaskineri?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar